emmylaursen!

Kategori: Tankar & åsikter

Longering- med/utan inspänning?

Longering, inspänd eller inte? Jag personligen försöker variera så gott jag kan. För det mesta brukar jag longera Stokes utan inspänning, men ibland får han gå med snodd. De är oftast de dagar då han till exempel har gått ett hårdare pass dagen innan och behöver verkligen sträcka ut överlinjen. Inspänningen som jag använder är en gummisnodd, jag känner mig inte riktigt bekväm med att använda något annat. Inte för att jag avskyr allt förutom gummisnodd, utan för att jag har inte tillräckligt med kunskap om de för att använda de.

Geof däremot har jag aldrig provat att longera och som det ser ut nu så kommer det inte bli av på ett tag. Jag ska ta atg i det när allting med ridningen har fallit på plats. Grejen med Geof är att han förstår verkligen inte vad det är man vill när man longerar. Han tycker nog att det är värdelöst att springa runt i en cirkel, haha. Jag tycker däremot att det är väldigt bra att kunna longera sin häst då man kan få dom väldigt avslappnade utan att behöva sitta på ryggen.

Jag hade gärna skaffat mig mer kunskap om andra inspänningar. Använder ni några? Berätta gärna vilka & varför!

Irish Mash by St Hippolyt

I höstas när det var EM i Göteborg så var vi självklart på plats (som ni vet) och jag besökte där St Hippolyts monter. Jag har alltid varit lite intresserade i vad de har för foder, då jag alltid har köpt foder från KRAFFT. Fick med mig lite prover hem och skulle höra av mig med höanalys + lite ingående information om hästen, eventuell en bild eller två på Geof också. Jag skickade in allt och några dagar senare fick jag svar.

Foderstaten som jag fick från dom stämde rätt bra överens med den jag fått från KRAFFT. De tyckte båda han skulle fortsätta få 12 kilo hö om dagen och sedan hade de lite olika utbud med vad jag behövde komplettera fodret med. Jag valde dock att fortsätta med fodret från KRAFFT då jag tycker att det fungerar väldigt bra och Geof är väldigt fin i kroppen. Det som jag däremot blev lite intresserad av och som jag även har sett att Cornelia Rylén använder sig av är Irish Mash. 

Det är ett komplement som man kan ge efter långa transportsträckor, hårda träningspass eller i förebyggande syfte för kolik för hästar som kan ha lätt att få det. Jag pratade även med en återförsäljare av St Hippolyt igår och bestämde mig för att prova Irish mash till Geof efter hårdare träningspass. Dels för att de innehåller massa bra grejer som hjälper hästen att återhämta sig och för att man skulle blötlägga den vilket i sin tur gör att hästarna får i sig vätska, speciellt på vintern.

Jag köpte en 7.5 kilos säck och ska prova detta i någon månad nu efter träningspass som är lite tuffare så får vi se hur Geof ser ut i kroppen och hur han mår. Ska bli spännande!

Ulla Lingvalls foto.

 

Att skapa något eget

Det är inte långt kvar nu tills jag och Emil flyttar in i vår lägenhet och kan äntligen sova första natten där. Någonting som jag tycker är en riktig frihet är att man får skapa sig något själv, precis som man vill och så att vi trivs hemma i lägenheten. Man får inreda lite som man vill, välja de färgerna man vill och bara skapa sig en riktig hemma-känsla. Jag och Emil har ungefär samma smak när det kommer till inredning och färgval, vilket självklart har underlättat. Vi båda tycker om neutrala färger, mycket vitt (favoriten hos mig), grått, beige och naturnära. 

Bara att kunna diska när man vill, kolla på vilket tv-program man vill och så vidare. Det är det små sakerna som gör att man verkligen känner sig hemma och att man kan vara sig själv. För någonting som jag verkligen värdesätter är just att man känner sig hemma och att man trivs. Jag kommer sova ensam några nätter i veckorna vilket kommer vara en riktig omställning. I början kommer jag nog tycka det är obehagligt och lite otäckt, men jag tror även att jag kommer vänja mig.

Detta kommer bli så himla bra, även fast det har tagit lite tid men det gör ingenting. Det viktigaste är att vi trivs 

Världens finaste

 

Självklart skrämmer det mig

Jag har pratat många gånger om det med Emil, mina föräldrar och vänner. Att flytta hemifrån skrämmer mig en hel del och framförallt när jag inte kan kontrollera allting runt om. Nu har vi fått klart det viktigaste- hemförsäkringen. Jag kände bara att det var prio ett i hela detta kaoset. Eller ja, kaos och kaos är kanske fel ord men det är mycket att hålla koll på och det är mycket som ska göras, köpas och planeras. Emil finns alltid här och vi gör ju detta tillsammans självklart. 

Det jag är mest rädd över är pengarna. Precis som allting annat så har vi pratat om detta många gånger om och om igen, men på något sätt är jag fortfarande rädd att jag ska köra allting rätt åt helvete. Nu har Emil ett fast jobb och en bra lön, så att allting skulle gå åt helvete finns inte på kartan men jag är ändå så rädd för att jag ska göra bort mig. Till exempel räkna fel på några utgifter och sen sitta där med 20 kronor innan lönen eller att någonting händer med hästarna och de måste till veterinären. Man vet aldrig och såklart hjälper mina föräldrar till ekonomiskt om det skulle behövas men ändå, jag är riktigt rädd för att jag ska göra fel och något går rätt åt skogen.

Sen är det väl så att det är något som är helt nytt, jag har aldrig flyttat förut och då är det mycket som man ska lära sig. Vi satt och skrev en liten lista över vad vi verkligen måste ha i lägenheten för att kunna bo där, så som diskmedel och så vidare och bara det var en hel del saker. Sen har vi bara varit i lägenheten en gång så det är lite svårt att veta vart man ska ha allting än, men åtminstone jag kommer vara med på besiktningen av den så då får man lite mer uppfattning. Det är lite synd att Emil jobbar borta för annars hade vi båda kunnat varit med på den, om de inte är snälla och lägger besiktningen på en fredag då båda är hemma det vill säga.

Nej men det är bara mycket nytt, mycket att hålla i huvudet och att Emil orkar stå ut med mitt kaos ibland är guld värt. Men nu är det inte långt borta, den 1:a september (om inte tidigare) så blir vi sambos <3

 

Tallin

Hej på er! Long time no see känns det lite som. Det har hänt en hel del saker och just nu befinner jag mig inte ens i Sverige. Vi ska nog börja om från början så att allting blir lite mer logiskt.

I onsdags skrev jag och Emil på papprena för att få flytta in i vår lägenhet den första septemeber. Ett väldigt stort steg för oss och framförallt för mig som kommer behöva betala både hästar och hyra nu. Det är ett beslut som vi har diskuterat många gånger, om och om igen. Övervägt för- och nackdelar, men ändå kommit fram till att vi kommer få detta att fungera. Jag har varit oerhärt nervös tills hyresvärden ringde och sa att vi hade fått lägenheten. Ett litet kontrollfreak som jag vill gärna veta saker så fort som möjligt och vi har beräknat alla kostnader i minsta detalj. Jag har skrivit listor på vad vi ska hämta hem (från andra bostäder/fastigheter) till lägenheten och vad som behöver köpas nytt.

Igår eftermiddag klev jag och 38 andra personer i vårt sällskap på ett kryssningfartyg till Tallin. Igårkväll blev det inte så himla sent. Jag somnade någongång vid ett/halv två, men herregud va jag såg ut imorse.. Halva sminket var kvar, hårsprayet satt i och på det så drack man kanske lite för mycket igår än vad som skulle ha räckt gott och väl. Ikväll blir det nog lite mer lugnt för annars finns det ingen chans att jag orkar med hemmafesten hos Clara imorgon. 

Vi har promenerat en sväng i Tallin idag, ätit lite god lunch och umgåts med mamma och pappa. Det är så sällan som alla vi tre kommer iväg och kan göra något som familj, så när man får chansen gäller det att ta vara på den.

Nu ska vi göra oss i ordning, sen blir det middag <3

 

Att plocka fram det bästa

Det jag har märkt som ägare till en unghäst är att det är fruktansvärt svårt att hålla en högsta lägstanivå. Det är dock en tjusning i det också, men även så mentalt krävande. Jag tycker att det är riktigt svårt att ta fram det bästa i Geof, som tur har jag otroligt bra personer runt mig. Jag upplever det som väldigt svårt att kunna ta fram det bästa varje dag. Att vissa dagar kommer bli pannkaka får man räkna med, men det är inte roligt när de kommer nära inpå varandra.

De problemen vi har stött på är främst lastningen och sedan ridningen. Lastningen handlar om att han tycker delvis att det är läskigt, men att han också har en attityd och skalle utöver det vanliga. Ridningen är väl inget större problem egentligen, utan de handlar om att han helt enkelt vill hem när jag rider på ridbanan. I början blir man bara less och rädd när han ställer sig på bakbenen och gör sina konster. Självklart känna man sig liten, jag är ungefär en 10-del av han i vikt och volym. 

Att där kunna tänka om och verkligen visa på att man inte kan hålla på hur som helst är nu min största utmaning just nu med honom. Det är ett gemensamt problem som visar sig i både lastningen och ridningen, han helt enkelt skiter i allt bara. I söndags sparkade han mig i magen när han stegrade framför mig och jag har även åkt av honom för x-antal veckor sedan. Det är svårt, väldigt svårt att kunna ta fram det bästa i en unghäst när jag aldrig ägt en förut. Vissa dagar undrar man vad man håller på med, andra svävar man på moln.

Hatten av för Jon som hjälper mig så mycket med lastningen och även med ridningen. Vi delar samma filosofi, så jag tror att det kommer gå bra till slut. Men att plocka fram det bästa i en häst är ingen dans på rosor och det är inte lätt. Man får göra sitt bästa helt enkelt och ta den hjälpen man behöver.

 

Kontrasterna mellan dessa

Jag har haft Geof i drygt en månad nu och Stokes i fem år. Det är skapliga kontraster mellan de två hästarna och jag har lärt mig att uppskatta det så mycket. De kräver helt olika ridning och de är två helt olika hästar. Jag kan inte välja en favorit, men Stokes kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat. På något sätt har jag lärt mig att uppskatta en mysig ponny mer nu när jag har en halvt vild unghäst. Geof är en fantastik häst på alla vis, förutom hans små humörsvängningar. Det är dock något speciellt att bara få mysa med Stokes nu. En ponny som står still när jag ska hoppa upp, en som bara skrittar på när bilar kör förbi och som kan bli lite väl glad ute men aldrig dum.

De dagarna när Geof har varit lite mer krävande så är det så fruktansvärt skönt att vara få vara med Stokes. Det är balsam för själen. De som säger att lycka inte kan köpas för pengar har aldrig ägt en häst (eller två) ;) Det är en stor omställning dock mellan dessa två herrar. Stokes är som sagt lugnare, men kräver sin ridning precis som Geof behöver någon som sätter ner foten men inte för mycket. Då säger han ifrån istället.

Mina två små hjärtan.

Det är nu livet börjar

Herregud hörrni. Det har redan gått en vecka sedan jag stod där med min vita favoritklänning, mössan bak-och-fram och skrek "för vi har tagit studenten". Det var för 7 dagar sedan. Jag hade ångest i början över att sluta skolan, vad skulle jag nu göra? I 12 år har jag gått i skolan, samma rutiner, samma lov under samma veckor och träffat mer eller mindre samma folk. Det var en trygghet som togs ifrån mig, men jag kände mig ändå redo för det trots den ångesten. För det är nu livet börjar på riktigt.

Tänk att nu ska lilla jag stå på egna ben. Jag har ett jobb över sommaren och förmodligen till hösten också. Hela livet har det varit bestämt att jag ska plugga vidare, bli civilekonom eller något annat fancy. Men frågan är om det är det jag vill nu. Jag kommer plugga vidare, förr eller senare men till vad har jag ingen aning om. Det finns så många möjligheter, så mycket som kan gå fel och så många misstag som ska göras. Då är det bara att göra om och göra rätt. Jag har hela livet på mig att försöka förstå vad det är jag vill göra.

Snart står det väl inte på förens jag tar pick och pack och flyttar hemifrån. Det blir säkert 500 meter över andra sidan vägen in i en lägenhet, men det gör inget. Min familj, släkt och inte minst Emil är min stora trygghet i livet. Oavsett om jag flyttar till Skåne eller Afrika så kommer jag alltid att ha dom vid min sida och det är jag evigt tacksam för. Det är nu som livet börjar på riktigt, oavsett om jag är redo för det eller inte.

Hur lyckligt lottad är jag inte?

Det händer rätt ofta att jag tänker på hur bra jag egentligen har det. Mina föräldrar lägger ner ofantligt mycket pengar på båda min hästar. Ni som har häst, ni vet vad allt kostar. Ni som inte har det, ni kan inte ens drömma om siffrorna som det kommer upp i. Att mina föräldrar tror så mycket på mig och på det jag gör, att de väljer att satsa så mycket pengar på mitt intresse. De hade istället kunna bokat 2-3 resor utomlands om året, men de väljer dom bort. Något som kan ge en gnutta av prestationsångest, då jag som sagt vet hur mycket de lägger ner och en känsla av att behöva ge tillbaka.

Just det där med att kunna ge tillbaka kan man ju också fundera över. När är min prestation lika bra som summan pengar de satsat på mig? Är det när jag vinner ett kval till Falsterbo? Är det när jag rider i Scandinavium? Är det när jag har en egen uppfödning och tar den till svår hoppning? Eller är det bara när jag nollar en runda? Kanske till och med utanför placering. Jag tror faktiskt inte att de är något av de nämnda. Jag tror att absolut, ett kval till Falsterbo eller en plats i Scandinavium är GRYMT och kan inte mätas med något annat. Men, jag tror också att en bra runda utanför placering kan lika väl betyda lika mycket. 

Så jag vet faktiskt inte när jag ska ge tillbaka eller hur jag ska göra det. Det enda jag vet är att ett leende och rätt inställning är värt mycket i mina föräldrars ögon. Så vem vet, de kanske skiter fullständigt egentligen i om jag vinner eller inte. Leendet och lyckan inom mig att få hålla på med denna sporten kanske är nog. 

En fin gest

Ni som har följt mig ett tag nu vet att jag har haft en berg-och-dal-bana med Stokes. Det har gått bra och det har gått dåligt. Mestadels det sistnämnda, men man får inte sluta kämpa för det. Igår var ett riktigt kvitto på att träning, följa magkänslan och rätt inställning kan ta en riktigt långt. Jag har tränat mycket själv då min tränare har varit skadad och när jag ändå bygger fram för Geof så får Stokes haka på. Något som han inte tackar nej till dock ;) 

Igår när jag kom hem från stallet så möttes jag av detta på mitt skrivbord. Mamma var så stolt så hon åkte och köpte blommor till mig, hur fint? Hon är verkligen världens bästa mamma som ställer upp med allt, trots att man är en jobbig tonåring. Är evigt tacksam för allt hon gör