emmylaursen!

Kategori: Geof

Mörbultad så det räcker till och blir över

Hej på er! Äntligen får jag en liten stund för att kunna berätta om denna helgen som minst sagt har varit kaos. Men, Sverige har bjudit på bra väder åtminstone så jag ska inte klaga på det. Allting började i fredags då jag och Clara bestämde oss för att hoppa en banan på ridbanan, en linje och lite smått och gott. Det började med att jag skulle hoppa ett litet kryss, men behövde lägga en liten volt innan. Då fick Geof jobba väldigt mycket med sin vänster sida (den han är svagast i) och det gillade han verkligen inte. Han kastade sig, jag var lite för framåtlutad och hann helt enkelt inte med så jag ramlade av. Sen var egentligen hela ridpasset kaos för Geof ville inte gå fram för skänkeln och drog sig konstant mot utgången. Det var första gången på många år som jag fick tugga grus, så man blir ju påmind om hur ont det gör. Har känt mig som en gammal tant sen dess och tigerbalsam har varit min räddning.

Men för att allting inte skulle kännas åt skogen så red jag upp på ridbanan igen på lördagen och jobbade igenom honom bara. Tror att jag var där i 20 minuter. Jag ville bara känna att allting stämde och att vi kom överens. Sedan stannade jag han vid utgången och stod still innan jag vände därifrån och in på ridbanan igen. Första gången så hade han attityd och tyckte att sådär gör man minsann inte, men då hade jag ett spö så jag bara la på bogen en gång för att markera att det inte var okej. Gick i en liten volt igen, stannade, vände åt ett annat håll och gjorde samma sak en gång till. Sen var jag väldigt nöjd och gick hem.

Igår åkte vi upp till ridhuset med Geof. Hela lastningsproceduren är lite knepig med honom. Han gå in på första försöket men de sista bakbenet står ungefär 5 cm utanför dörren så mamma kan inte stänga. Om hon försöker putta in bakbenet så kastar han sig ut. I Borlänge fick vi hålla på i 3.5 timme men igår så gav vi upp. Han blev bara uppstressad och jag kände att vi behöver hjälp. Så, nu har vi ringt en professionell unghästtränare och lastningsexpert som ska komma ut och hjälpa oss. Det är ingenting som inte går att fixa så att säga :) Det kommer ta tid men det får det göra för han är värd allting.

Idag fick båda hästarna gå ut en tur och Stokes har fått tagit det lite lugnt i helgen som var. Longering på fredagen, uteritt på lördagen och söndagen.

Nu ska jag göra i ordning mig lite för snart kommer Alice och Lina hit. Vi ska grilla lite och skåla in att det snart är studenten. Tänk att vi har redan gått tre år tillsammans i skolan, det är helt sjukt. Ikväll när de har åkt och jag har fått varvat ner så ska jag kolla ikapp på American Horror Story och sen sova insmord i tigerbalsam. 

Såhär mysig är man efter att man har ätit lucern <3

 

 

 

Ramlade av..

Hej hörni! Igår va ingen bra dag.. Ramladd av Geof igår och hela tidpasser var egentligen en endaste röra. Red till ridbanan idag och hittade tillbaks till de systemet (eller vad man ska kalla de) som vi har byggt upp. Det kändes bra, men kroppen är mör sen igår. De va länge sedan man fick tugga grus ;) Imorgon ska Geof förmodligen till ridhuset och Stokes får antingen haka på eller gå en promenad. Det återstå att se! Kramis på er

Dagarna går i ett

Hej på er! Tiden springer (precis som vanligt) verkligen iväg. Igår gick iaf Geof ett superbra pass på banan! Börjar hitta en del knappar nu och jag har märkt att han är något svagare i sin vänstra sida, så det får vi jobba med. Stokes fick gå en tur ut och idag blev det terrängträning. Han är så duktig! När piloten gör och tänker rätt så blir allting så himla bra. Vatten, olika typhinder och allt. Min bästa ponny <3 geof fick en tur imorgon ska stokes longeras och geof hemma eftermiddagen blir det hans vi ta de i men jag tror verkligen i detta han ska bara bli kramis er vi>

Geof's bett från Trust

Detta bettet får 5/5 stjärnor och även från Geof's sida. Han går oerhört bra på det och jag kommer garanterat att rida mycket på det. Detta bettet kommer från Trust och är ett tvådelat tränsbett. Om jag inte minns fel så kostade det 799 kronor där vi köpte det. Jag hade satt på bettringarna bara för att Geof hade ett litet sår som behövde läka men nu är det hela bra igen.

Trust har verkligen lyckats med detta bettet och egentligen alla andra bett de gör. Det som jag tycker om med detta bettet är utformningen, ni ser att det inte ser ut som ett vanligt tränsbett i de tvådelade-delarna. Men, det jag gillar mest är den lilla kanten ni ser i mitten av bettet. Det gör, att till skillnad från ett vanligt tränsbett, kan det inte vika sig hela vägen eller klämma/nypa hästen i munnen. Vanliga tränsbett är inga dåliga bett, men jag föredrar detta om jag får chansen att rida på det.

Geof tar stödet väldigt bra på detta bettet och är lätt att jobba med. Just nu använder jag det i allt, såsom markarbete, hoppning och vid uteritter. Det känns som ett säkert kort, men jag ska inom snar framtid börja alternera lite mer så jag kan hitta en bra variation även för honom.

Ett rent helvete

Med handen på hjärtat kan jag säga att de senaste 24 timmarna har varit katastrof och bara en massa kaos. Vi bestämde oss i måndags för att åka på hoppträning med Geof hemma hos en tjej som jag har tränat för förut och varit väldigt nöjd. Vi provlastade Geof på förmiddagen, det tog 45 minuter sen gick han in i transporten. Körde en bit och lastade ur, inga problem. Sedan när vi skulle åka tog det en kvart att få in honom, ingen big deal egentligen med tanke på att han aldrig åkt transport så vitt jag vet. Han står som ett ljus i transporten, hoppträningen går superbra och allting bara rullar på. Sen ska vi lasta honom och åka hem, här bryter helvetet ut.

Han är så himla nära att gå in på en gång, men i sista stunden backar han ur. Håll emot? Jo tjena, vill en häst på minst 600 kilo ut så drar dom mig med sig. Vi stod i sammanlagt 3.5 timme innan vi fick in honom. Det är bara en massa trots från hans sida, riktigt bebis-syndrom. Han är INTE rädd, tro mig det hade varit en annan sorts Geof jag hade sett då. Det handlar bara om vem som har övertaget i situationen och jag var fast bestämd på att han skulle med hem. Lämna kvar han hade varit den enkla vägen ur, men att lära en 6-åring att man ger sig efter ett tag är inte optimalt. 

Resan hem gick bra, lasta ur går superbra och han var lugn och fin när vi kom hem. Jag förstår i efterhand att det var fel av mig att ta beslutet att han skulle åka transport om han aldrig har gjort de förut och dessutom träna. Vi skulle ha tränat betydligt mycket mer än vad vi gjorde det i samband med träning. Han var trött efteråt och det såg man på honom. Nu kommer det bli lastträning för hela slanten när mamma är hemma. Ofta, men inte för ofta. Det handlar som sagt bara om vem som bestämmer, inget mer än så.

Vi var hemma vid halv tolv på kvällen. Jag var så hungrig som inte ätit sedan lunch och fruktansvärt trött. Det var bara att gå och lägga sig så fort som de gick och sedan ringde alarmet klockan kvart över sju imorse. Pigg? Inte de minsta. På allt detta så skrev jag självklart nationella prov i matte idag och det var så sjukt svårt. Jag menar det verkligen, det var s v å r t. Fick total blackout på de två frågorna ja hade kvar i slutet, men jag gjorde åtminstone mitt bästa.

Men de är inte slut där. Jag har fått reda på att jag har E- i en del av kursmatrisen i svenska. Det vill säga att om jag inte kompletterar upp detta innan den 29 maj så får jag ett F i slutbetyg och det ger i sin tur ingen examen från gymnasiet. Kul va? Älskar att man får reda på detta 2 veckor innan betyget ska sättas då jag vill gå ut med godkänt åtminstone. Det är ganska omöjligt att inte känna sig som ett fett misslyckade när det blåser i motvind stup i kvarten. Hatar dessutom denna hetsen kring att alltid ha A och vara bäst. J*vla duktighetssyndrom. Får panik över det. Ja, ni märker nog lite vilket humör jag är på..

Oavsett så ska jag till stallet senare idag. Nu blir det nog en powernap för jag har haft huvudvärk från och till hela dagen. Stokes ska få ridas av Erica och jag på Geof. Clara hänger med på Rico så vi blir ett litet gäng med Stokes i täten för att visa bebisarna att de är inte farligt ute i skogen. Ni vet väl att stenar är livsfarliga? Dom kan bitas har jag hört..

Såhär tänker jag

Min plan med Geof är att detta året ska vi verkligen lära känna varandra. Någon tävling kommer det självklart att bli, då för att dels se hur han är i den miljön men även för att kunna "mäta" hur långt vi har kommit då detta trots allt är en tävlingshäst. Det som är viktigt att kunna är att känna av så man skyndar lagom, det vill säga att man ska självklart alltid sträva för att komma framåt men inte så man hoppar över viktiga steg. Ett exempel är markarbete. Tråkigt? Oftast. Viktigt? Ja.

Geof är en unghäst och det måste man ha i bakhuvudet. Det är annat än att rida ponny och framför allt en trygg ponny som Stokes. Geof är dock väldigt trygg i sig själv, men man ser självklart att det finns en del att jobba på. Därför så kommer jag lägga väldigt mycket tid på markarbete och hoppning på låga hinder. Tro mig, denna hästen kan hoppa och det är stort. När han hoppar är de bara att hålla i sig för det är inte lite kraft om man säger så.

Så, såhär tänker jag helt enkelt om hur jag och Geof ska ta oss framåt. 1) skynda långsamt, för de finns inga genvägar. Målet är att komma ut på någon tävling detta året och få en bra känsla i kroppen. 2018 är målet att kunna rida stadiga rundor ute på tävlingar och 2019 (senast) vill jag att vi ska vara startklara för 1.20 m för att kunna kvala Falsterbo. Krafft The tour of Amateurs är de som står som de stora målet, fatta va mäktigt om man tog sig dit. Mindre än två år dit, men varenda dag räknas ändå. Vad jag väljer att göra med honom, vilken tränare jag väljer och vilket foder jag väljer. De minsta detaljerna är det som gör det stora hela.