emmylaursen!

Tacksam och ödmjuk

Helgen i Sundbyholm har väckt en hel del tankar inom en. Dels om framhoppningen och säkerhetstänket kring det, men framför allt vilken tur jag har som har de människorna som jag faktiskt har runt om mig. Mina föräldrar, som för 6 år sedan köpte min ponny och som ända sedan dess har följt med mig på min resa. Ponnytiden var allt förutom perfekt och många gånger var det en enormt brant uppförsbacke kändes det som. Jag blir så enormt tacksam när jag tänker på allt som mina föräldrar har gjort för mig och att de än idag ger mig chansen att kunna hålla på med hästar. Det är långt ifrån gratis och kräver mycket tid.

Sedan för mindre än ett år sedan köpte vi en unghäst som även var min första storhäst. Jag har inte en chans att kunna betala allting själv, det har nog ingen i min ålder som precis börjat jobba. Allt detta gör att man blir ytterligare tacksam för att dom fortfarande tror på mig och för att de fortfarande vill vara med i min satsning. Emil som också åker med på så många tävlingar han kan och som stöttar mig. Det är verkligen världens finaste pojkvän.

Det är viktigt att se på helheten och förstå vad alla runt om gör för att jag ska kunna hålla på med hästar och tävling. Mina föräldrar ska ha en eloge för att de hjälper mig och fixar och donar på det sättet de gör och även Emil som låter mig prata om hästar nästintill alla vakna timmar..

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas