emmylaursen!

Äntligen försvann den

Min fina älskade ponny. Herregud va vi har varit med om saker tillsammans. Jag har ramlat av, vi har gjort katastrofalt dåliga starter tillsammans med fruktansvärt bra. I fem år har jag snart ägt honom och oj säger jag bara, så mycket som han har lärt mig. På senare år så jag haft en brutal prestationsångest och för att göra bra resultat så har jag bara haft en ponny. Alltså, hur ska jag förklara detta utan att det ska bli fel. När jag bara hade Stokes så kände jag att allting hela tiden var tvungen att gå bra, för han var min enda chans att visa att jag och vi som ekipage faktiskt är duktiga.

Nu när jag har Geof så har all prestationsångest släppt, mer eller mindre helt. Jag känner liksom att om det går åt skogen, så har jag en andra chans och de är Geof. Det blir inte samma press att prestera på Stokes, trots att jag älskar att tävla mer än något annat. Det blir så mycket mer avslappnat och lugnt, i och med att jag känner att Geof är min framtid. Stokes kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och nu spelar de ingen roll för mig om vi rider en pay n jump på 70 cm eller en regional L:B. De är värda lika mycket, vilket de inte var förut om jag ska lägga handen på hjärtat.

Det jag egentligen ville få fram är bara att allting går så mycket bättre med Stokes nu för att jag inte har någon prestationsångest. Ingen alls och det är helt underbart. Allting är bara roligt nu. Som terrängträningar till exempel, det är ju det roligaste både han och jag vet!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas